بسم الله الرحمن الرحيم

För några några år sedan gjorde shaykh Hamza Yusuf programserien Rihla där han reste runt i olika muslimska länder. Han träffade olika lärda och diskuterade aktuella ämnen, bl.a. frågor relaterade till kvinnor. Jag såg denna serie första gången 2008 och den har klargjort väldigt mycket kring frågor som tidigare har varit lite förvirrande. I trettio avsnitt får man höra intervjuer och diskussioner med lärda kvinnor och män, bl.a. doktor Amina Sa’di, doktor Farrida Zamarud, shaykh Ali Gumua m.fl. Har klippt ut denna video från ett avsnitt med doktor Abd Al-Kabir där han ger ett lysande svar på ett aktuellt problem….

PS. Det finns inget vackrare än när en marockan pratar klassisk arabiska  : )

بسم الله الرحمن الرحيم 

Koranen innehåller många berättelser om historiska händelser och personer. Dessa berättelser utgör självklart bara ett mycket begränsat urval av alla historiska händelser, men det finns en mening med att just dessa berättelser har valts ut på bekostnad av andra. Människans villkor och hennes sociala och kulturella liv är under ständig förändring. När vi läser om människor som levde förr kan det ibland framstå som att det handlar om livet hos en annan art, vars förutsättningar inte kan jämföras med dem som gäller för vår egen situation. Detta må vara sant om vissa aspekter av vårt och deras liv, men det faktum att vi alla tillhör människosläktet innebär att vi också har mycket gemensamt, trots stora avstånd i tid och rum. De centrala existentiella frågorna har t.ex. alltid spelat en viktig roll i människans liv och kommer så att göra även i framtiden. I Koranen står det att ”deras hjärtan är lika”. De argument som fördes fram mot tidigare profeter fördes också fram av Quraysh, och återkommer även i vår tid. Koranens berättelser ska därför uppfattas som arketyper, dvs. berättelser som kan lyftas ur den sociala och kulturella kontexten där de uppstod och tillämpas på vår egen samtid. För detta krävs eftertanke och reflektion.

I Koranen uppmanas vi ofta att dra lärdom av det som hänt tidigare, och ett av de arabiska ord som används för detta syfte är ictibār. Detta ord härstammar från roten cayn, bā’ och rā’, och den grundläggande betydelsen hos denna rot är ”att förflytta sig från ett tillstånd till ett annat.” (al-isfahānī) Det är således ett slags rörelse som beskrivs, antingen det gäller en konkret eller abstrakt rörelse. Verbet cabara betyder t.ex. ”att korsa”, och kan beteckna såväl att korsa en flod eller att dö, dvs. att korsa gränsen mellan detta liv och nästa. När vi läser berättelser i Koranen bör vi med andra ord lyfta berättelserna ur sitt ursprungliga sammanhang och låta dem färdas till vår tid.

En del berättelser kräver inte mycket eftertanke. Vi kan t.ex. med lätthet identifiera faraonska drag hos makthavare i några av våra dagars muslimska länder. Andra berättelser kräver reflektion och en förståelse för symbolik. Drömtolkning kallas tacbīr al-ru’yah. Verbalsubstantivet tacbīr kommer från ovan nämnda rot. De flesta drömmar är fyllda av symboler och för att kunna tolka dem måste man förstå relationen mellan drömmens symboler och verkligheten som vi upplever den när vi är vakna. Vatten kan t.ex. symbolisera liv, och avföring pengar. För att kunna förstå en dröm krävs ofta att man vänder sig till någon som är kunnig och som kan överskrida gränsen mellan dröm och verklighet för att finna drömmens betydelse. På samma sätt kan de lärda finna nya betydelser i Koranen genom att tolka verserna symboliskt och härleda tidlösa tolkningar. Här är ett exempel:

Hon sade: ”När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar de förnämsta bland dess invånare. Ja, så går de till väga.” (K. 27: 34)

Denna vers skildrar ett historiskt faktum, men också en andlig realitet. De ord som yttrades av drottningen i samband med att hon rådslog med sina förtrogna är i sig själva historiska fakta som pekar på historiska realiteter. Den symboliska tolkningen gör gällande att ”kungar” i versen ovan är pengar och rikedomar, ”land” är hjärtat och de ”förnäma invånarna” är de goda tankar som kommer från Gud. När kärlek till pengar och rikedom tränger in i hjärtat får de goda tankarna en sämre status och prioriteras bort.

Dessa plötsliga insikter som man ibland får erfara under läsningen av Koranen kan vara så starka att de rör till tårar, och i detta sammanhang är det värt att nämna att ett arabiskt ord för tårar är cabrah. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade:

”Tålamod bör man ha när hemsökelsen först slår till, men tårar (cabrah) är det ingen som kan kontrollera.”

Skriven av imam Abdulwahid Morrone, hämtad från www.ghazali.se

Under helgen kom den Anatoliska kulturfestivalen till Stockholm som bestod av olika utställningar av mat, konst, hantverk, uppträdanden och vacker sufi musik.
Stora tredimensionella replikan av städerna Istanbul, Konya och Mardin fanns på plats. Dessutom fanns det några byggnader som symboliserade viktiga arkitekturer i dessa städer. I  bazaaren kunde man kan handla olika saker och även se olika hantverk från hantverkarna som kom till Stockholm enbart för festivalen. De visade olika hantverk som handgjorda mattor, vattenkonst (Ebru-konst) kalligrafi, stenskulpturer och filigree (metall-konst).
Stora Bazaar-replikan bestod av olika utställare där man kunde köpa turkiska rätter, handgjorda smycken, souvenirer och olika konstverk. Det fanns även ett ”Osmanskt café” där man kunde ta en kopp traditionellt turkiskt kaffe eller te.
Det blev en väldigt speciell stämning när dervisherna kom upp på scenen och när koranen reciterades högt ut genom högtalarna i Kungsträdgården. Påminde mig om när ‘radio muezzin’ uppträdde på Dramaten under Ramadan. Det blir extra starkt att höra Allahs namn på det viset utomhus. Hoppas att det blir fler liknande evenemang inshAllah.

بسم الله الرحمن الرحيم

بسم الله الرحمن الرحيم

بسم الله الرحمن الرحيم

Shaykh Abdal Hakim Murad är nu aktuell med live föreläsningar om khulafa ar-rashidun. Han har hittills gått igenom Abu Bakr och Umar, Radia Allah ‘anhuma. På söndag den 15e april kommer han även att gå igenom Uthmans liv. På adressen nedan kommer lektionen att sändas live och där finns också de tidigare lektionerna i sin helhet.

http://quilliampress.com/

بسم الله الرحمن الرحيم

Det har  berättats att Uways al-Qarani omfamnade Islam i Jemen, och hade en stark  önskan att resa till Medina för att möta profeten Muhammad, fred och välsignelser vare över honom. Men hans gamla blinda mor ville att han skulle stanna hemma och ta hand om henne. Hon gav honom tillåtelse att gå, under förutsättning att så snart han kom till Profetens hus, skulle han omedelbart återvända hem. Som man kan höra i sången så var  profeten inte hemma när han kom dit. Men Uways höll sitt löfte till sin mor, så han fick aldrig möjligheten att träffa profeten. För sin kärlek till profeten och vördnaden för sin mor så höjdes han upp till samma andliga station som Sahabah, profetens följeslagare.

Vem var Uways al Qarni?

När Profeten (fred vare med honom) en dag talade till sina Sahabah, sade han: ”Det finns en person i mitt Ummah  vars böner skall ge förlåtelse till så många syndare som antalet hår på stammarna Rabia och Mazars får.”
De två stammarna var välkända för att föda upp får under profetens tid. Avslöjandet gjorde Sahaba väldigt nyfikna så de frågade Profeten om namnet på personen och  platsen han levde i. Profeten tvekade först, men i deras iver i att få veta vem det var så berättade han namnet på en person som bodde i Qarn, Uways al Qarni.

Profeten fortsatte: ”På Domedagen kommer Uways åtföljas till paradiset med 70.000 änglar som alla liknar honom.” Profeten sade att anledningen till detta var: ”Eftersom Uways bad hela sitt liv obemärkt i avskildhet, så skulle Allah också täcka honom på Domedagen.”

När människor frågade Profeten om Uways al Qarni ens hade kommit för att träffa honom, sade han: ”Nej, han har aldrig träffat mig, men han har fått förmånen att se mig genom Kashf, och han har skäl för att inte kunna träffa mig. Han är den enda som tar hand om sin blinda mor.”

Återigen frågade Profetens följeslagare om de kunde träffa honom, varpå Profeten svarade: ”Nej, bara Umar ibn al Khattab och Ali kommer att få träffa honom och hans kännetecken är att han har tjockt hår över hela kroppen, och en vit fläck på sin vänstra hand.” Han vände sig mot Umar och Ali och sade till dem:” När ni ser honom, förmedla min salaam (hälsning) till honom  och be honom att be för mitt Ummah ”.

”Och vem är den rätta person att få din mantel när du lämnar denna värld?” frågade Profetens följeslagare.

”Uways al Qarni”, svarade Profeten.

När Profeten lämnade den här världen och Umar blev khalif, reste han tillsammans med Ali till Qarn för att leta efter Uways al Qarni. Ingen där kände till honom, men folket i Qarn berättade för dem att utanför staden bodde en galen person som skrattade åt folk som grät och grät åt dem som skrattade. När Umar och Ali nådde fram till platsen såg de en person som bad mitt bland betande får. När han hade avslutat sin bön, såg han besökarna och sade: ”Det är första gången som någon någonsin har sett mig be.”

”Vad heter du?”  frågade Umar och Ali.
”Abdullah” (Guds tjänare.)
”Säg ditt riktiga namn.”
”Uways.”
”Visa oss din hand”

Umar och Ali kysste omedelbart den vita fläcken på hans hand som Profeten hade talat om. Därefter gav de honom den heliga manteln och bad honom att be för Ummat.

Uways al Qarni tog manteln och gick iväg för att utföra böner: ”Å Allah, om Du inte förlåter Profetens anhängares synder kommer jag inte att bära Profetens mantel.” Då hördes en röst säga: ”Jag har förlåtit vissa av dem.”
Plötsligt kom Umar och Ali och ställde sig framör honom.
”Varför ställde ni er framför mig? Jag skulle inte ha slutat mina böner förrän jag hade sökt Allahs förlåtelse för hela Ummat .”
Sedan tog han på sig Profetens mantel och avslöjade att Allah hade förlåtit antalet personer som motsvarar håren på stammarna Rabia och Mazars får.

Efteråt frågade Umar honom varför han inte hade besökt Profeten. Som svar på detta bad Uways dem att berätta om  Profetens ögonbryn var breda eller täta? Båda följeslagarna kunde inte besvara frågan.
Sedan frågade han en annan fråga: ”Vilken tand förlorade Profeten i slaget vid Uhud?
”Varför hade ni inte sönder alla era tänder för kärleken till Profeten?” Sägandes detta visade han sin tandlösa mun.
”Efter att jag hade brutit min första tand trodde jag att det kanske skulle vara den andra. Så jag bröt den andra. Fortfarande var jag inte nöjd. Det var först när jag hade brutit alla mina tänder som jag kände en viss lättnad.”

Att se så mycket kärlek till den heliga profeten gjorde att Umar ville ge upp kalifatet och följa Uways al Qarnis väg. Uways kände av hans tanke och sade, ”Du borde ha gett upp hela kalifatet till någon annan för att helt ägna dig åt Allah.”

Umar bad honom om råd.
“Å Umar, du känner till Allah och det finns ingen bättre känsla än den att ingen känner till dig bättre än Allah”, sade Uways. Han tackade dem för att de hade tagit sig besväret att komma och träffa honom.
Nöjda återvände Umar och Ali hem fyllda med stor respekt för Uways al Qarni.

Strax efter det fick Qarns befolkning reda på Uways höga andliga tillstånd och de började betrakta honom som en stor wali. Eftersom hans önskan var att inte bli känd, lämnade han Qarn för staden Kufa där han stred tillsammans med Ali i slaget vid Safain, där han slutligen dog.

Uways al Qarni såg alltid det världsliga livet som en tillfällig vistelse och sade ofta: ”Sov med minnet av döden, och stig upp med tanken att du inte kommer att leva länge.”
Han fick andlig träning direkt från Profeten, som också har sagt om honom: ”Uways är den bästa bland Ta’been (efterföljare till Profetens följeslagare).”

(Fritt översatt från http://www.alhaddad.org)

Ingredienser

2 citroner, skrubbade

2 limefrukter, skrubbade

1 apelsin, skrubbad

1 grapefrukt, skrubbad

1-2 kanelstänger

1 msk currypulver

1 röd chilifrukt (Ha gärna i fler)

1 tsk mald kardemumma, helst nymald

ca 5 cm färsk ingefära, skalad och skivad

4 msk salt  (En smaksak men jag tyckte det blev för saltigt med 4 msk)

4 msk honung (jag tog 5 msk eftersom allt i köket måste tvångsmässigt göras i witr)

1. Skala med hjälp av en vass eller sågtandad kniv, eller en potatisskalare, bort det färgade på citrusfrukternas skal – försök att undvika det vita, beska underskalet så mycket det går. Spara frukterna.

2. Skär skalet i centimeterbreda strimlor. Pressa saften ur frukten i en skål, det bör bli cirka 5 dl vätska.

3. Koka upp citrusskalen med 5 dl vatten i en kastrull och häll av kokvattnet. Upprepa proceduren två gånger till: nytt vatten, koka upp, häll av.

4. Häll nu citrussaften på skalen i kastrullen och tillsätt kanelstång, curry, chili, kardemumma, ingefära, salt och honung. Låt blandningen koka upp och därefter sjuda i 5-6 minuter.

5. Dra kastrullen från värmen och låt citrusblandningen svalna. Häll därefter upp den på glasburk eller annan behållare med tättslutande lock.

(Receptet är från Markus Samuelssons bok Africa on my mind)

Jag har länge velat göra detta recept eftersom det i Jemen alltid brukade serveras likande ”dip såser” till maten. Det är speciellt hur dofter och smaker kan ta en tillbaks till platser man en gång har varit på. Varje ingrediens har sina nyttigheter och fördelar men det får bli i ett annat inlägg. En fördel med receptet som jag iallafall kan dela med mig av är att den  är bra för matsmältningen.